Är hemma sjuk, känner mig som ~sju år gammal. Skulle ätit middag hos Linnea idag, men pappa stänger in mig i lägenheten pga placebosjukdom.
Så istället sitter jag och hostar i morfars tröja från Malta.
Det står MALTA på den.

(Jag gjorde gifen jättensnabb bara så att alla skulle behöva stirra på mitt högerbröst för att kunna läsa. Mvh fett smart, kommer få massa nya läsare. Alla gillar bröst, liksom. Tror detta ska bli en bröstblogg.)

En grej bara: Det här med att vi går på andras fester men aldrig har fest själva? Det är ohållbart, snart kommer vi nog sluta bli bjudna. Folk kommer börja bojkotta oss. Då blir det jobbigt.

Egentligen så vill jag bara skriva en massa om allt sorgligt: Relationshetsen och ideal och vilka som är coola och hånglar-jag-inte-på-den-här-festen-så-är-den-misslyckad-mentaliteten. Men jag vågar inte. Har fastnat lite i en jargong.
Och dessutom: Ni vet när man läser en blogg och halvt dör över att den är så pretentiös/töntig/ful/irrelevant? Precis som man gör med människor ibland? Det är det som jag är rädd för att ni ska göra här.

Halvt dö, alltså.

Antoñita Moreno – El cordón de mi corpiño

Kul att inse att man var rolig en gång.
Vad hände?
Idag:

Ska börja använda min glitterhårsprej lite mer, tror jag. Fast egentligen tror jag att de här månaderna är bättre än förra våren. Jag och parkfester med folk jag halvkänner går liksom inte ihop.
Slutsats: blonda/gröna/blå toppar gör er inte jättemycket lyckligare. Bara om ni är Rebecca & Fiona! (Och om ni är någon av dem; HEJ, JAG ÄLSKAR NÄR NI PRATAR SVENGELSKA! Gör det lite oftare tack.)

Han är mitt bästa bokmärke. Just nu har jag hans 1960-nånting-halvt-fake-leende (oh, töntformuleringen) i Just Kids, och trots att den består av typ endast namedropping så gillar jag den. Såklart. Och hela jullovet har jag bara velat sitta på en madrass i svarta polotröjor och rita/läsa/vara svår.

((((Funderar lite på vad som hade hänt om jag hade sagt det motsatta. Jag hade antagligen blivit levande begraven under alla skor i min skolas hall, eller typ kollektivt dödad av alla på killergame.))))

Dock är det bara jag som utsätts för blockrapes. Det kan bero på att alla i min skola föredrar att anteckna på sina namngivna macbooks framför i ett NO-block från nian. Jag förstår ej hur de tänker.

(Hej Marika och Elin. Skulle ha valt en skitsnygg bild på er om ni hade nöjt er med att blockrapea mig, och låtit bli att facerapea. Hejdå Marika och Elin + ni andra. Ses på luciafikat i matsalen. Klockan åtta. Wiiii…)

Men måste bara:
Bilden till vänster är från början av min fredagskväll. Då är klockan elva och vi sitter på ett ljust pendeltåg tillsammans med andra passagerare. Fett glada. Fett pepp på livet.
Bilden till höger är från slutet av min fredagskväll. Då är klockan halv sex på morgonen och vi sitter ensamma på ett mörkt pendeltåg som inte är i trafik. Fett döende av olika åkommor.

Däremellan hände massa saker som jag jobbar på att lägga ett glittrande skimmer över, men de är inte så viktiga. Det jag vill få sagt är att:
Det är ganska ansträngande att blogga/leva/vara sexton år idag.
Inte så mycket sömn. Man blir väldigt trött.

Och skrev ”Mat i mammas säng” som undertext. Men gulleiPhonen autocorrectade ”mat” till ”man”. Alltså:

Bäst idag: reaktionerna på twitter från alla som är lite kära i min mamma: