#Lukas sa idag att man ska sitta ner högst 2 timmar om dagen. Jag sitter ner ~9 timmar av min vakna tid. Vilket jag kommer fortsätta med tills jag är 75, mmm ÅH vilka mysiga 59 år det ska bli.

#KOLLA! Vi har rast och SITTER NER! Och klapar en snel poni:

#I morgon har jag samhällsprov, och jag funderar på att stanna hemma sjuk. Ser ni logiken?! Nej precis. Vart är dagens ungdom på väg?

#Hjeåd.

#Värt inlägg.

Madonnas Super Bowl-grej, gud. Alltså den människan. Så himla kär så himla kär så himla kär. 30 år för sent.

Tror jag ska ha madonnavecka nästa vecka.

Humöret osv.

Det står ”AITHER LAUGHTER COMES TEARSZ” på min arm, Karin skrev det igår. Känner mig lite after laughter, och vädret bidrar inte till välbefinnande på något sätt. Det här med att inte kunna vistas utomhus är lite som att leva i ett väntrum. Tar vintern slut snart eller började den precis?? Mvh tacksam för svar.
Det är nämligen så att träden är väldigt snygga och snöiga just nu, men jag vågar inte böja huvudet bakåt för att kolla på dem. För snön ser ju ut som små små glasbitar som regnar ner i ögonen. Paradoxen åhhh.

Kan komma på en enda lösning på mitt trädproblem:

Är hemma sjuk, känner mig som ~sju år gammal. Skulle ätit middag hos Linnea idag, men pappa stänger in mig i lägenheten pga placebosjukdom.
Så istället sitter jag och hostar i morfars tröja från Malta.
Det står MALTA på den.

(Jag gjorde gifen jättensnabb bara så att alla skulle behöva stirra på mitt högerbröst för att kunna läsa. Mvh fett smart, kommer få massa nya läsare. Alla gillar bröst, liksom. Tror detta ska bli en bröstblogg.)

En grej bara: Det här med att vi går på andras fester men aldrig har fest själva? Det är ohållbart, snart kommer vi nog sluta bli bjudna. Folk kommer börja bojkotta oss. Då blir det jobbigt.

Egentligen så vill jag bara skriva en massa om allt sorgligt: Relationshetsen och ideal och vilka som är coola och hånglar-jag-inte-på-den-här-festen-så-är-den-misslyckad-mentaliteten. Men jag vågar inte. Har fastnat lite i en jargong.
Och dessutom: Ni vet när man läser en blogg och halvt dör över att den är så pretentiös/töntig/ful/irrelevant? Precis som man gör med människor ibland? Det är det som jag är rädd för att ni ska göra här.

Halvt dö, alltså.

Antoñita Moreno – El cordón de mi corpiño

Kul att inse att man var rolig en gång.
Vad hände?
Idag:

Ska börja använda min glitterhårsprej lite mer, tror jag. Fast egentligen tror jag att de här månaderna är bättre än förra våren. Jag och parkfester med folk jag halvkänner går liksom inte ihop.
Slutsats: blonda/gröna/blå toppar gör er inte jättemycket lyckligare. Bara om ni är Rebecca & Fiona! (Och om ni är någon av dem; HEJ, JAG ÄLSKAR NÄR NI PRATAR SVENGELSKA! Gör det lite oftare tack.)

Han är mitt bästa bokmärke. Just nu har jag hans 1960-nånting-halvt-fake-leende (oh, töntformuleringen) i Just Kids, och trots att den består av typ endast namedropping så gillar jag den. Såklart. Och hela jullovet har jag bara velat sitta på en madrass i svarta polotröjor och rita/läsa/vara svår.

((((Funderar lite på vad som hade hänt om jag hade sagt det motsatta. Jag hade antagligen blivit levande begraven under alla skor i min skolas hall, eller typ kollektivt dödad av alla på killergame.))))

Dock är det bara jag som utsätts för blockrapes. Det kan bero på att alla i min skola föredrar att anteckna på sina namngivna macbooks framför i ett NO-block från nian. Jag förstår ej hur de tänker.

(Hej Marika och Elin. Skulle ha valt en skitsnygg bild på er om ni hade nöjt er med att blockrapea mig, och låtit bli att facerapea. Hejdå Marika och Elin + ni andra. Ses på luciafikat i matsalen. Klockan åtta. Wiiii…)