Ursäkta att man vill bli lite älskad

”Välkommen till Nora Jonassons fantastiska liv! Här pluggar man på saker som aldrig kommer på proven. Här bakar man bullar till någon men får äta upp alla själv. Här går man på fest och orsakar förödelse på balkonger. Här analyserar man allt in i döden fast man kanske inte borde det. Här tror man att man har en bästa vän men så har man tydligen inte det.”

Nora Jonasson har det rätt bra egentligen. Hon är inte psykiskt sjuk, hennes föräldrar har inte alkoholproblem, hon har ett gymnasieskola att gå till och hon måste inte röra handtaget fem gånger innan hon går ut. Hon är helt enkelt precis som alla andra. Fast lite mindre cool, snygg, smal och smart.

Det är så gott som omöjligt att inte jämföra Johanna Thydells nya ungdomsroman Ursäkta att man vill bli lite älskad med hennes tidigare böcker, I taket lyser stjärnorna och Det fattas en tärning. Båda de tidigare böckerna är sorgliga berättelser om att förlora någon man tycker om, och på sätt och vis är även den här boken det.
Men Ursäkta att man vill bli lite älskad är mycket mer av en feel good-bok. Den påminner på många sätt om de Katarina von Bredow-böcker vi har alla har plöjt utan att ens registrera titeln, men den är så mycket mer än så. Den tar upp viktiga ämnen som att inte känna att man duger, sviktande vänskap och kärlek som kanske inte är kärlek i alla fall.

Man tycker mycket om huvudkaraktären Nora; hon är så vanlig men ändå så bra, smart och modig. Precis som vi så gör hon ibland saker utan att tänka efter först och vågar inte alltid säga vad hon tycker, men man blir aldrig irriterad på henne. Man känner igen sig, man har varit i exakt samma situationer själv och förstår att hon inte skulle kunna reagera annorlunda. Boken är fylld av Noras tankar och iakttagelser, vilket gör att språket blir som i en dagbok;

Små och stora bokstäver blandas, kommatecken glöms bort eller ignoreras och rader byts mitt i meningar. Men det irriterar inte alls. Det känns snarare som poetiskt, även om det tar ett tag att vänja sig vid stycken som
”(…) Viktor Persson ringde på min mobil och sa att faktiskt inte ville vara ihop med mig just nu, inte på det sättet, men att det gjorde väl ingenting om jag följde med som dejt på hans bal ändå tyckte han?
HÖRRUDU DIN JÄVEL, NU FÅR DET FAN VARA BRA, INTE EN GÅNG TILL DET SÄGER JAG BARA, NÄ STOPP OCH STICK OCH DRA ÅT HELVETE,
sa inte Nora Jonasson.
Nävisstabsolut, klart det inte gör nåt, klart vi ska gå,
sa istället Nora Jonasson.”

Men även om man inte tycker om att läsa böcker som till språket då och då påminner om en tonårsblogg så tycker jag att man ska läsa Ursäkta att man vill bli lite älskad. Det är nyttigt, intressant och lärorikt att få veta vad som egentligen pågår i en 17-årig människas huvud; inte bara pojkar och styvföräldrar, utan mycket, mycket mer.
Och om man ändå inte har någon lust att läsa den så tycker jag att man ska låna ett exemplar av boken på biblioteket och sitta och bläddra lite i den. Längst ner på ungefär sidan står nämligen då och då ett mycket vist och bra Noriskt ordspråk, såsom dessa:

”When it comes to love, alla is tretton tydligen”
”Den som lever är det synd om”
”Efter solsken kommer regn eller något annat skit”
”Man har aldrig roligare än bordet bredvid”
Och, på allra sista sidan:
”Slutet gott men fortsättning följer”